1480-1528 Italian Palma Vecchio Gallery His birthdate is calculated on Vasari testimony (1550) that he died aged 48. By March 1510 he was in Venice, where he spent his working life. The stylistic evidence of his earliest works suggests that he was apprenticed to fellow Bergamasque artist Andrea Previtali, who had studied under Giovanni Bellini. A signed Virgin Reading (1508-10; Berlin, Gemeldegal.), which may be Palma Vecchio earliest surviving painting, is strongly reminiscent of his teacher. Previtali returned to Bergamo in 1511, and the main corpus of Palma work can be dated from this time. Palma Vecchio oeuvre reflects the change from an early to a high Renaissance conception of the human figure in secular and religious art. He specialized in certain themes that became established in the repertory of genres of the Venetian school in the generation after him. The principal of these were the wide-format SACRA CONVERSAZIONE   Related Paintings of Palma Vecchio :. | The Three Sisters (detail) dh | Young Woman in Profile | Portrait of a young bride as flora | Portrait of a Young bride as Flora | Diana discovers Callisto's Misdemeanour |
Related Artists:
Paul-Camille Guigou
1834-1871 French Paul Camille Guigou Gallery French painter. Born into a family of landowners, he became a notary's clerk at Apt in 1851 and then in 1854 at Marseille. He learnt to paint with Camp, a teacher at the school in Apt, and then at Marseille with Emile Loubon (1809-63), director of the local Ecole des Beaux-Arts, who urged him (according to Guigou's biographers) to paint directly from nature. Guigou settled in Marseille in 1854, where he participated regularly in the annual Salon of the Societe Artistique des Bouches-du-Rhene. Guigou painted almost exclusively Proven?al landscapes, which were influenced by the works of the Barbizon painters, who exhibited in Marseille, and by the brownish tones and picturesque figures of Loubon's paintings. The Road to Gineste (1859) and The Washerwoman (1860; both Paris, Mus. d'Orsay) reflect the independent tradition of Proveneal painting during the Second Empire, which was characterized by warm colouring and precise lighting used to separate and distinguish forms. His knowledge of the works of Gustave Courbet, acquired during a visit to Paris in 1859, doubtless increased his liking for broad technique and sincere vision, articulated in a strong and ordered construction of space: for example, The Gorges of the Luberon (c. 1861; Amiens, Mus. Picardie).
Sultan Muhammad
Persian Painter, active ca.1505-1550 Persian illustrator. He was apparently a native of Tabriz and spent most of his life there. Contemporary sources suggest that he was at the height of his creative powers in the 1520s and 1530s when he was one of the leading painters in the employ of the Safavid shah Tahmasp. Sultan-Muhammad's documented paintings include contributions to a monumental copy (dispersed, ex-Houghton priv. col.) of Firdawsi's Shahnama ('Book of kings') made for Tahmasp between c. 1524 and c. 1529 and paintings from a copy (divided, New York, Met. and Cambridge, MA, Sackler Mus.) of Hafiz's Divan (collected poems), probably executed between 1531 and 1533. Sultan-Muhammad's paintings for these manuscripts demonstrate how the tradition of western Iranian painting as practised in Tabriz, Shiraz and other centres during the 15th century continued to be significant at the Safavid court .
carl gustav pilo
Carl Gustaf Pilo, konstnär, målare, född 1711 i Nyköping, död 2 mars 1793 i Stockholm Han studerade vid Konstakademien och för Arenius samt vidare i Tyskland. År 1740 till 1772 bosatt i Danmark, där han utnämndes till hovmålare, professor och direktör för akademien. I Danmark utförde han ett antal porträtt bl.a. av Fredrik V och Juliana Maria samt de kungliga barnen. Efter Gustav III:s statskupp år 1772 blev man i Danmark avogt inställd mot svenskar och Pilo blev helt enkelt tvungen att fly till Sverige. Han bosatte sig i sin barndomsstad Nyköping. Gustav III sökte upp honom med uppdraget, att måla kungens kröning. Pilo försökte avsäga sig det, för han hade ju faktiskt inte varit med vid kröningen och han hade aldrig tidigare målat en gruppbild. Men kungen var envis och han ville ha en motsvarande målning till Ehrenstrahls på Drottningholm av Karl XI:s kröning och Gustav III ville att Pilo skulle måla den. Pilo antog till slut uppdraget och 1782 till 1793 arbetade han med tavlan , utan att bli helt färdig, vilket man ser om man studerar den noga där man på flera ställen på målningen upptäcker flera dubbla ansikten. Dessutom experimenterade Pilo med asfaltsfärg, vilket gör att tavlan uppvisar många större sprickbildningar. Tavlan Gustav III:s kröning hänger på Nationalmuseum och är Pilos kanske yppersta arbete och en pärla i svensk konst. Kompositionen är väl avvägd, koloriten glänsande harmonisk samt de individuella porträtten är briljant utförda. Pilo bör räknas till våra främsta målare och var särskilt skicklig som kolorist, där man ser spår och inflytande från den venetianska skolan och från Rembrandt. Många av hans tavlor utstrålar festivitas detta gäller framförallt den stora kröningstavlan. Pilos betydelse i svensk konsthistoria kan också utläsas i att Postverket vid tre tillfällen använt målningar av P. som motiv vid frimärksutgivning. Bl a utgavs till Pilos 250-årsdag en detalj ur kröningstavlan. Även två av Pilos bröder var också konstnärer, dock med mindre framgång, Jöns Pilo (1707-?) och Olof Pilo (1718-1795).